Jag har haft två rädda små killar i mitt liv med marsvin. Först var det Dumle som var väldigt rädd och skeptisk till oss människor när han kom tillsammans med Kola. Det var så häftigt att se hur Kola guidade Dumle genom livet och efter hand lärde honom att saker och ting inte var så farliga.

När man har med rädda små marsvin att göra så är det tid och tålamod som skall till. Vi människor måste varje dag bevisa för dem att vi är att lita på och att vi faktsikt kan vara riktigt bra att ha också. Att vi inte bara för med oss kloklippning och hälsokontroller utan även gobitar, mjuk röst och klapp och smek.

När vi åkte till landet första gången tror jag att Dumle tänkte "Åh, nej! Ännu en flytt!" (han hade redan flyttat en gång innan han kom till oss vid 1,5 års ålder) "Fast det är klart. Människorna är ju de samma..." Jag glömmer aldrig hur överlycklig han blev när vi kom hem igen och han insåg att han kände igen sig! :-)

Efter det gick det lättare och lättare för honom att resa fram och tillbaka, och så länge Kola fanns med så var det inte ens särskilt läskigt att åka till Växjö på marsvinsträff den där sommaren.

När Dumle varit hos oss i 1,5 år så var det som om något trillade på plats. Han blev märkbarkt tryggare och litade på oss människor på ett sätt han inte gjort tidigare. Det tog såpass lång tid för oss att bevisa för honom att vi faktiskt bara ville väl och till och med kunde vara bra att ha för det mesta. Det var verkligen synd att han levde så kort tid till efter det... :-(

Finaste Dumle-grisen <3

Spike - lite rädd men ändå nyfiken

Vår nästa lilla räddhare är Spike. Precis som Dumle så är han en motsägelsefull blandning av rädd och spring-för-livet och modig och nyfiken på att utforska sin omgivning på samma  gång. Han ser hur tjejerna beter sig runt oss och vågar sakta men säker lita på oss mer och mer, men något som nyss slog mig var att han tagit flera stora steg i sin utveckling efter att vi varit på Öland på marsvinsträff och efter att han kommit hem från semesterpassningen!

Kan det rent av vara så att det här med nya upplevelser har stor betydelse för förmågan att känna trygghet? Jag är i alla fall övertygad om att det är så!

Så länge marsvinen har sina kompisar med sig så är det bara bra för deras utveckling med nya upplevelser. Ta med dem till kompisen när du skall dit och fika. Även en lång biltur till landet går fint så länge det finns kompisar, hö och en gurkbit för vätska med på vägen. Ge dem nya platser och föremål att undersöka hemma och försök variera inredningen i buren ofta, ofta...

Det där med att ändra burinredning är den tryggaste och enklaste formen av ny upplevelse och även att ge marsvinen golvtid så ofta det går. Gärna med en liten låda som ändå skall iväg till återvinningen. Något nytt varje gång. Till slut har du fått trygga harmoniska marsvin som är pigga på livet och till mycket mer glädje för dig än vad du någonsin kunnat tänka dig! :-)

Spike & Daisy - en fin kompis är det allra bästa

Bättre sent än aldrig! :-)

  Ölandsbron

Liten Spike

Här bor vi

Nyfiken Daisy

 Undersöker

Äta lite

Katsa & Milton

Vegetarisk paj

 Marsvinsbuffé

Daisy & Milton

 Nyfikna tjejerna Hera, Linnea & Stumpan

Vem har varit här?

Jasmine

Spike backar inte för större tjejer! ;-)

Rut, Jasmine, Hera & Linnea

Katsa, Jasmine, Rut, Hera, Stumpan, Linnea & Noelle (Bäbisen)

 Lilly kelar

 Daisy, Katsa, Hera & Rut håller koll

 Daisy pausar

 Däckad Stumpan

 Tröttfisarna Daisy & Hera

Linnea sträcker ut sig

Trött Spike efter att ha uppvaktat många nya tjejer

 Katsa vilar

 Bäbisen flyter ut

 Stilige Anton får en ärtplätt

 Maritza får "tassikyr"

Höggravida magar är utmärkta utsiktsplatser! :-)

 Platta magar funkar också bra! ;-)

 Bäbisen, Sandy, Milton & Lillie

Milton med söt-läppen!

Tack Rose-Marie och Leif! <3

 Alisa & Anton

"Skyddar du mig, Anton?" frågar Alisa

Gräspaus

Katsa, Lillie & Alisa

"Katsa, du luktar gott!" säger Anton

Anton, Puma, Sandy & Katsa

Arne, Musse, Lakrits, Maritza, Stumpan & Jasmine

Har ni sett filmen Bedtime Stories? Lakrits är en Bugsy-look-alike!!! ;-)

Bugsy :-)

Sune - Knut var det ju!

  Min sista bild på Lilla Bu <3

Bäbisen Noelle

Milton mumsar

Fina My-My

Vackra Alisa är fotogenique!

Hemfärd

I fredags fyllde vår fina Daisy 2 år.

Det har hänt en del sedan hon kom in i vårt liv i början av januari. Från att ha varit lite rädd på ett "anfall-är-bästa-försvar"-vis så har hon gått via grinig och frustrerad på grund av för lite stimulans från sina flocktanter till att sedan Spike kom in i våra liv vara mycket med harmonisk och tillfreds.

Äntligen är det någon med lika mycket energi i kroppen som hänger med på dagliga rusningar och allehanda äventyr och bus! Det är som att bo med två små Emil faktiskt. ;-)

Spike är ung med mycket energi och hans medfödda han-nyfikenhet gör att han hela tiden utmanar sin rädslor (han har suttit ensam och har på grund av sin förra mattes allergi inte varit så mycket hanterad).

I förrgår hade marsvinen en helt vanlig papperskasse att utforska och krypa in i så det prasslade från köket mest hela dagen. Plötsligt inser jag från TV-soffan att prasslet låter annorlunda! När jag kommer ut i köket så ser jag att Spike har vält ett tomt Corn Flakespaket som jag ställt ner på golvet och håller på och biter och drar i plastpåsen i det. Han piper iväg med ljusets hastighet när han inser att han är påkommen och jag går leende fram för att ta bort kartongen.

När jag ställer förpackningen upp så inser jag att den väger bra mycket mer än vad de brukar göra! Jag tittar in i och visst är det något pälsigt i botten. Jag lägger kartongen ner igen och drar ut påsen. Detta är vad jag hittade!!! :-D

Det finns fyra väldigt misstänksamma individer här hemma just nu. De sneglar anklagande på mig och litar inte alls på mig när jag försäkrar att jag inte skall göra om det. Inte den närmsta tiden i alla fall.

Hur kunde du!

Men jag vill ju att ni skall vara till er fördel i morgon! Vi skall åka lååångt. Ända till Öland faktiskt.

Jag blev ju alldeles blöt, ju!

Vi skall träffa likasinnade. Jag skall få frottera mig i att åh:a och ah:a med andra vuxna människor åt alla de söta och roliga saker ni hittar på utan att de tittar på mig som om det växer horn i pannan, och ni skall få träffa andra fyrbenta och (förhoppningsvis) rumla runt på Rose-Maries gräsmatta så mycket ni bara orkar.

Jag kan inte ens titta på dig!

Rose-Marie är marsvinsmormor åt Humlans alla marsvin och har gått med på att vi skall få sammanstråla i hennes och makens hus. Det enda tråkiga är att vi nog inte hinner träffa marsvinsmormodern själv.

Bäst för dig att ärtplättarna kommer i en strid stöm efter den här behandlingen!

Vi andra kommer med all säkerhet få det så trevligt och roligt som bara människor med en gemensam passion kan ha hur olika vi än är för övrigt. Jag ser verkligen fram emot helgen med Anna, Camilla, Elin, Lisa, Mikaela, Susanna och Susanne och alla underbara marsvin förstås!

Kameran står på laddning!!! :-D

I helgen har jag varit i Halland och träffat alla mina kusiner på mammas sida med anledning av min morbrors 60-årsfirande. Det var första gången på jag vet inte när som alla kusinerna var på samma plats samtidigt, så det var väldigt roligt och trevligt! Marsgrisarna fick stanna hemma över natten och det var genomförbart tack vare att Irene ställde upp och åkte och matade Hera med Baytril lördag kväll och söndag morgon. Tack! (...och grisarna bad mig särskilt att tacka för de fina sälgkvistarna och det smaskiga gräset...) :-)

I och med att det inte var några människor hemma någon längre stund under helgen så blev det ingen golvtid på ett tag, så när vi kom hem strax efter 21 igär så åkte luckan upp så fort vi kom innanför dörren. Jag satte mig vid TV:n och slappade lite innan läggdags. Efter en stund inser jag att det är väldigt mycket aktivitet i köket! Jag smög mig lite närmare i soffan så jag kunde kika in lite genom dörröppningen. Daisy och Spike Sprang runt som tossingar rent ut sagt! Först tog den ena en tokrepa under köksbordet, sen tjoff in i buren och gör samma sak där och så turades de om. :-D

Jag tycker det är så underbart när de visar hur roligt de tycker det är med mycket utrymme att röra sig på... och att det var just Daisy och Spike som bondade var lite extra plus i kanten! :-)

Ensam hemma och tråkigt fast ändå ljust väder... klart man skall plåta marsvin! :-)  

Jag heter Spike och litar inte riktigt på det där svarta som matten håller på och väsnas med...

...och högt upp har hon placerat mig också...

...bäst att hålla noga koll på vad hon håller på med...

...fast nu känns det lite bättre när jag fått en av mina fruar att "hålla i tassen"...

Här är jag med alla mina fina fruar. Det är Hera, jag, Daisy och Linnea från vänster till höger. :-)

Jag har filat på ett jättelångt inlägg ett bra tag, men eftersom det verkar ha gått troll i det så känner jag att jag i alla fall måste ge en förklaring till varför bloggen numera heter "Spike & Co." istället för "Tjejligan". Vi har blivit med en Spike!

Fine Spike

På påsklovet åkte vi till landet och passade samtidigt på att hämta en lite kille på sju månader vars matte blivit allergisk mot honom. Han skulle omplaceras via Eragons, men eftersom det inte fanns någon lämplig kompis åt Spike där så bestämde vi oss för att vara jourhem åt honom så att vi kunde övertyga honom om att människor inte är så dumma fram till att han skulle få ett eget hem. Den allergiska matten hade inte kunnat ha honom uppe så han var tämligen ohanterad.

Nu slumpade det sig inte bättre än att Daisys kullbror Mason oväntat blev ensam så vi försökte sätta ihop Spike med honom, men en hormonstinn åttamånaders marsvinskille vet inte alltid sitt eget bästa, så det blev bestämt att både Spike och Mason skulle få bli kastrarter för att få fruar i framtiden istället.

Mason på operationsbordet. Matte Amanda håller i.

Det är någonting särskilt som händer när man har hand om den där extra omvårdnaden av en varelse som tillfälligt inte riktigt känner att livet är värt att leva (vilket är fallet några dygn efter en kastrering). Man bygger ett särskilt band. Helt plötsligt hade Spike slunkit ner i buren hos våra egna tjejer här hemma och Spike hade på något sätt lyckats omplacera sig själv... Det vara bara till att åka till Eragons och skriva på adoptionspapperna! ;-)

Så där har ni (den korta) förklaringen till varför bloggen numera går under namnet "Spike & Co."! :-D

Spike tittar på "människo-TV"

Det luktar gott här

Spike och jag tittar på Facebook

Hera är den snyggaste i Spikes ögon ;-)

Första ihopsättningen

Nu har jag ju skrutit vitt och brett om mina klappemarsvin så det börjar väl bli dag för bevis, eller hur!

Hera och Linnea blir så hypnotiserade av att tugga ärtplättar att de går med på det mesta, till och med något så onödigt som att bli klappade. Daisy är fortfarande misstänksam och vänder den urgulliga baken till så fort hon roffat åt sig en ärtplätt, men hon kommer säkert tina om ett år eller så precis som de andra. Glöm inte titta på Daisys bedårande änglavingar! Andra kan påstå att de är skuldervirvlar, men vi vet minsann, Daisy och jag... ;-)

Det är inte samma sak med kvällsgrönsakerna. Då tar de varsin bit och sticker, förutom möjligtvis Hera. Henne har jag lyckats klappa någon gång då med...

Till sist en bild på buren som visar hur mycket höhögen växt när det är dags att städa. Det gör inget att det börjar lukta lite sunkigt för buren är som mysigast då man kan göra gångar och ligg-gropar i höet tycker Tjejligan! :-)