Jag har haft telefonkontakt med veterinären idag och skall fortsätta med Metacam veckan ut och sedan dra ner till varannan dag i ytterligare en vecka. Jag skall stödmata med CC i en vecka till ungefär, sedan får vi se vart det barkar hän.

Kola och Linnea verkar ha ett avtal om att existera parallellt i samförstånd om att inte störa varandra särskilt mycket och gemensamt hålla ordning på Hera som är en riktig oportionist och tar varje chans att komma upp sig lite. Nu när Kola inte är sig själv till 100% så känner Hera att hon måste utmana hans ställning som ledare allt som oftast. Kola säger som vanligt ifrån milt i den mån han tycker det behövs, men Hera blir så uppspelt att hon av bara farten försöker sig på Linnea också vilket inte passerar lika smärtfritt. Jag har flera gånger brustit ut i fniss när Hera försöker rida på Kola, blir avfärdad och siktar in sig på Linnea som inte tar någon skit utan blixtsnabbt hugger som en kobra efter Hera som pipande rusar iväg! 

Kola och Hera blir ganska trötta av det hela medans Linnea är precis som vanligt och ser ut att tänka: "Vad är det med dem!?"

PS. Jag växlar mellan att tänka "Blir det här med Hera för mycket för Kola mån tro?" och "Det är bra att Kola har en uppgift att upprätthålla...". Just nu känns det övervägande som det senare, så Kola är med sina fruar på heltid tills det känns som något annat. DS.
 

Inte katten ser det här ut som ett marsvin som tynar bort eftersom han inte får i sig tillräckligt med mat! Tänk vad lite Metacam kan göra.

Älsklingen...

Lite senare på dagen fick jag ett samtal från en annan veterinär som tyckte att det var värt att försöka ha Kola på Metacam i 10-14 dagar för att ge det hela en sista chans om det skulle vara en seglivad inflammation. Det är stormiga känslokast att går från hopp till inget hopp och till hopp igen, men det sista som dör är ju hoppet...

Det är så tydligt att det är något som gör ont eftersom han blir sitt gamla vanliga jag så fort det smärtstillande verkar. I eftermiddags var han på upptäcktsfärd i köket. Pigg och nyfiken. Han är ju så fin! <3

Igår ringde jag till veterinären igen eftersom det inte verkar gå åt rätt håll med Kola. Jag slutade med Metacam och CC i lördags morse och han hade sedan dess segat sig ner från ca 970 till runt 950 gram. Jag fick en telefontid till idag, men i morse vägde Kola endast 904 så jag gav honom både Metacam och CC igen.

Veterinären har inte hunnit få en second opinion på Kolas röntgenbilder ännu (eftersom de har gått omlott hela veckan) men hon konstaterade att eftersom han helt uppenbart har ont någonstans och är problemfri på smärtlindring och att det inte gått över efter en dryg vecka med Metacam så finns det bara skiktröntgen kvar att göra och då bara för att diagnostisera. Om de hittar något då så är det med all säkerhet inte något behandlingsbart.

På min fråga om det kunde vara käkledsinflammation och om inte Baytril eller Bactrim kunde göra någon nytta så sa hon att det de ordinerade för det var just Metacam så... ja, det har han ju redan fått utan att det gått över. :-(

Jag skall få ett telefonsamtal på måndag med den slutgiltiga domen.

Fram till dess är det Metacam, CC och allt gott Kola möjligen kan önska sig som gäller...

Veterinären ringde nyss och talade om att hon inte kunde hitta några fel på Kolas tänder. Hon bedömde dem som normala. Hon ville dock att doktor Bosse skulle titta på röntgenbilderna nästa vecka innan hon gav slutgiltigt besked, då det kan vara klurigt att se ordentligt kring näshålan.

Vi skall ge Kola Metacam till och med söndag morgon för att på måndag (det tar ca ett dygn för medicinen att helt gå ur kroppen) och framåt se om han är besvärsfri även utan smärtlindring. Nu är det det som vi hoppas på!

Det skall hur som helst bli underbart att få hem honom och få pyssla lite med honom... :-)

I morgon skall Kola till farbror doktorn för att sövas och titta på vad det kan vara som gör ont i hans tänder.

Han har fått smärtstillande, CC och vatten med lite extra C-vitamin morgon och kväll sedan i lördags nu och har ökat i vikt från att ha varit strax under 900-strecket till 987 gram alldeles nyss (han brukar ligga runt 1035). Det känns bra. Han har fått tillbaka sin energi och ser inte så skranglig ut längre. Han har gått med tjejerna på heltid sedan i onsdags eftersom han har bra aptit och pluttar normalt.

Det känns bra inför själva sövningen. Det som oroar mig är vad de kommer hitta. Det är ju liksom det som är skillnaden på att få hem vår fina kille i transportburen eller i en liten vit papplåda...

Vi har vår vana trogen laddat för värstascenariot (det har ju gått båda hållen för oss) och haft extra mys hela veckan. I kväll har de fått rent och fint i buren med favoritmysbäddarna och extra stort höfång samt gul paprika och bladpersilja till kvällsmat.

Hoppas, hoppas...

När jag zappade lite fram och tillbaka på TV:n i väntan på att gå ner i tvättstugan så trillade jag på ett inslag i go'kväll 14/9 på SVT1 där Petra Nielsen så träffsäkert beskriver det här med att vara hästbiten. Det där med tonårskillar är en tanke jag själv har haft! :-D

(Spola fram till 34:35)

Hästkraft i go'kväll (länken skall finnas kvar fram till 14/10)

Veterinären kunde inte se några direkta fel på Kolas kindtänder, men eftersom framtänderna är sneda är det något som inte stämmer.

Vi har fått en tid på fredag för närmare koll under sövning och fram till dess skall Kola få Metacam ifall det är något som smärtar som är orsaken. Jag skall fortsätta stödmata ett par gånger om dygnet också.

Kola skall få gå tillsammans med tjejerna på dagarna och sitta i sjukburen på nätterna så får han både sällskap (och förhoppningsvis draghjälp att äta hö) och lugn och ro, plus att jag enkelt kan hålla koll på pluttstatusen.

Hoppas det är något lättfixat!